Publicerat: / Familjeliv
Vila
Fönstret stod på glänt och släppte in svala vindar utifrån. Vi låg på sängen både Walter och jag, han sov medan jag vilade tätt intill. På samma gång som han är det mest självklara som någonsin hänt mig är det fortfarande ofattbart att han ligger där bredvid. Jag stryker en hand genom hans mjuka hår, i nacken har det sakta med säkert börjat växa fram små lockar och nyansen skiftar från att vara i guld till att ibland få inslag av koppar. Att varje dag få se honom må bra, skratta och utvecklas är verkligen livets mening. Jag somnar tillslut en stund jag med, intill den finaste lille personen i världen.
