Walter-mamman

Med både Walters farmor och gudfar över på kvällsmat igår lyxade jag till söndagkvällen med bananer i ugn & smält choklad och vaniljglass efter att vi beställt och ätit upp ett torn med rykande nygjorda pizzor. 

Walters farmor tog nattningen medan vi grejade på nedervåningen och det tog inte lång stund innan han somnat. För natten trodde vi såklart... Men vid halv tolv vaknade han och snart fylldes huset med ledsna skrik. Nicklas höll och provade trösta, jag provade och gång på gång tystnade han men började snart igen. Han satte sig upp och pekade besviket på mig med tårar rinnande längst med kinderna - mitt hjärta värkte. 

Men han somnade runt halv/kvart i ett. Tätt intill och fick ligga mellan mamma och pappa hela natten. I vanliga fall vaknar han runt åtta-snåret när Nicklas går upp till jobbet. Men tårarna var tillbaka redan tidig morgon och för att ge pappan några timmars sömn som skulle upp till jobbet tog jag skorpan en trappa ner och bullrade upp med täcke och kudde i soffan. Vi somnade utmattade båda två. 

Dagen flöt sedan på i vanlig ordning, jag har varit trött och efter tre koppar kaffe fick jag ändå inte riktigt bukt på det. Vi åt bananpannkakor båda två till lunch och kort efter det klädde jag på Walter, kopplade Öster och hämtade ner vinterjackan jag hängde undan för ett tag sedan och så gick vi ut. Nappen som total-ratats i nästan två månader var plötsligt en tröst för hemulen och han somnade sista halvtimmen ute i vagnen

Hemma igen åt vi macka och yoghurt, innan vi lekte, kollade på bilar som återvänder hem från jobben och lagade mat med pappan. 

Nattningen idag? Hur bra som helst, han somnade på mig efter bara några minuter och inte en tår eller ledsen min. Han somnade till och med leendes med sin hare Roald under armen. 

Knasigt det där