Publicerat: / Familjeliv
One year between
Vi går samma väg vi brukar. På samma stig och grusväg som så många gånger förut. Bland träden stannar vi upp och jag sträcker upp armen mot himlen "titta!" Walter höjer blicken och ler stort. Glimtar av himlen syntes mellan trädkronorna. Batteriet på mobilen var nästan tomt men jag kände hur jag själv fylldes av energi för varje minut utan den.
Förra året låg Walter i sin vagn och kikade upp på samma himmel men med helt andra ögon. Idag är han med på promenaden, kikar, upptäcker och skrattar. Han vill känna på löv, lukta på blommor och se sin hund springa med pinnar i munnen bredvid.
Va jag älskar att gå med dem båda två, och se dem lyckliga i något så enkelt. Mina små stjärnor
