Publicerat: / Familjeliv

Tio fakta om min graviditet med Walter

 
≫ ∘ ❶ Den var planerad och vi plussade andra månaden
≫ ∘ ❷ Jag sprang Krettsloppet med Walter i magen (visste inte om det då) och klarade milen på en timme
≫ ∘ ❸ Jag blev gravid veckan innan jag började mitt nya jobb 
≫ ∘ ❹ Jag fick cravings på Physalis, grape och blodapelsin - och hade extremt svårt för curry och kött till och från 
≫ ∘ ❺ Vi ville vänta med att berätta att vi skulle ha barn till ca v.12. Jag mådde väldigt dåligt av att behöva "ljuga" om det. Värst mådde jag av att inte mina föräldrar visste och jag storgrät innan jag åkte hem till dem och berättade. Jag åkte dit en fredagkväll vid 21-tiden. Hade med mig Öster och ett paket med två små bodysar i storlek 56 i. Hade målat upp framför mig hur jag skulle få en lång predikan om det ena och det andra men istället blev jag sönderkramad. Det var som om en sten föll av mina axlar 
≫ ∘ ❻ I början hade jag extremt svårt att tro på att jag var gravid. Även om jag hade tydliga symtom trodde jag knappt på det och andra besöket hos barnmorskan frågade jag om vi kunde göra ett test så någon mer än jag och Nicklas hade sett pluset. Hade en superBM och hon fixade ett på en gång. Först efter det kände jag att jag kunde tro det, då var jag runt V.15 
≫ ∘ ❼ Jag somnade sittandes på jobbet några gånger, var extremt trött och fick sedan ta en "sov-paus" varje eftermiddag på jobbet. 
≫ ∘ ❽  Mina ögonbryn som hemskt nog blivit söndernopprade och slutat växa i åttan fick nytt liv och jag fick tillbaka ett par normala bryn! Mitt hår fick sig också en redig boost! 
≫ ∘ ❾ Vi valde att kolla om det skulle bli pojke eller flicka
≫ ∘ ❿ Vi fastnade för namnet "Walter" strax efter ultraljudet i v.20. Det enda vi var osäkra på var stavningen. 
 

Denna bloggen handlar om en skogstokig mama-bird i tjugo-something-åldern. Hennes familjs "rofyllda" vardag med sonen aka Solstrålen - Walter (född juni-15), ölbryggarpappan och tonårs och matgalna hunden Öster.
Jag är en sån som helst äter frukost mitt på dagen och plockar med mig kottar, ja helst hela skogen, med in i farstun. På knarrande golv i sambons barndomshem lär vi sonen nya upptåg och genom hans ögon får jag lära känna världen omkring mig på nytt. Tankar skrivs oftast ner i form av ett blogginlägg på kvällskvisten när skorpan somnat.

Välkommen!

Alla bilder är mina om inget annat framgår och får ej kopieras