Inskolning
Det elar tomt här, tiden finnt inte till just nu. Många bollar i luften på en och samma gång. En av de där stora grejerna som hönder just nu är att vi klampar in på vecka två av Walters inskolning på förskolan. Första veckan har gått hur fint som helst, han har lekt och utforskat och verkar tycka att det är roligt. Första dagen kom vi innanför dörrarna och jag satte gråten i halsen. Det samlades en mängd tårar i mina ögon och jag hade svårt att prata första stunden. Jag la knappt märkte om omgivningen utan såg bara på medan Walter med sin rufsiga morgonfrisyr hittade leksak efter leksak att leka med. Det var tuffare än jag trodde, så jag är aå enormt tacksam att Walter hanterat det så bra. Dag två ville han några gånger komma fram och sitta i mott knä men var snabbt på väg bara efter en liten liten stund igen. Han som inte heller brukar hålla handen ville gärna ha sin i mkn när vi gick in till de andra barnen dag tre. Det har varit fashinerande att se att de tre barn som skolats in för varje dag har lärt sig var de hittar grejer och ser va de andra barnen gör. Man ser så olika sidor hos dem och inser verkligen att det är egna små individer. I fredags följde vi med när barnen gick ut på gården och lekte och Walter ville knappt gå därifrån efter ipptäckten av både små trehjulingar och traktorer. Imorgon, måndag, ska vi för första gången lämna dem en stund ensamma och det får redan nu mitt hjärta att stanna upp en aning. Så, vi återkommer med uppdate!
