Publicerat: / Mamma-liv
Blueberry
Imorses vaknade jag och fick lite smått panik. Solen fyllde upp hela rummet med ett gulldigt glimmande och jag vände mig och såg att Nicklas låg kvar! Försovit sig tänkte jag!...
(Walter och Lova tog varandras händer en stund påvägen mot hagen. Dog söthets-döden en gnutta)
... Men så kollade jag på klockan 06.24 Och det var...ljust? Hur underbart är det inte att kunna lägga huvudet mot kudden på nytt och somna om en stund till? För försovit sig hade han såklart inte, det är snarare jag som inte är van vid att solen är tidig!
Med en morgon som för en gång skull går vägen och flyter på i alla de där små sysslorna som måste göras satt Walter och jag i bilen, påklädda och klara, vid kvart över nio och körde mot Hofsnäs.
Där mötte vi upp Waltera jämngamla kompisar och deras mammor och gick en promenad, fikade och umgicks. När hälften av gänget vände hemmåt tog jag och en mamma till och styrde vagnarna mot en dunge och fotade småttingarna en liten stund. Därefter bar det hemmåt med pojken som snorat ner sin mamma för hundrade gången idag.
