Walter-mamman

Pappa var fotograf innan vi barn föddes och allt som oftast så fotade han oss som små. Vi har album efter album och han har både agerat vid vänners bröllop och har alltid haft kameran i högsta hugg vid studenter, kalas och baler. Imorgon åker han på ännu en fotoresa och det gör mig glad att han har ett intresse som han brinner för - men som jag också delar! 

Pappa och mammas inställning till att inte "tvinga" på oss barn sina egna intressen är verkligen något jag vill ha i åtanke när det gäller mina egna och Walters. 

För det blev liksom en egen upptäckt av att fråga om lov för att låna pappas stora kamera och springa ut i skogen. Till en början agerade jag mest troll-jägare och fotade stubbar, rötter och mest blev det kanske bara suddiga siluetter i försök att få en bild på solen mellan krokiga grenar. 

Men intresset satt, som berget, och blev med åren bara större. Jag valde att söka in till Medieprogrammet och där började jag fota med egen kamera som alltid låg redo i väskan. Pappa och jag gick fotomaraton tillsammans och han visade alltid en uppmuntran utan att intresset blev på något sätt påstridig eller tråkigt -snarare tvärtom! 

Jag är den enda av oss fyra syskon som har intresset för fotografi på det sättet och det har alltid känts som att pappa och jag fått dela något, bara han och jag! Nu har mamma hittat det magiska med en enda knapp-tryckning och det blir bara ännu roligare! 

Jag tar fram och fotar nästan dagligen, mixar och trixar och försöker ge mig själv små läxor. Hitta nya vinklar, tänka om och annorlunda, fånga en färg i olika motiv och kanske bara "glömma" kameran hemma för att bara med ögat försöka hitta ett motiv till nästa gång. 

Jag har en önskan om att en dag kunna ha det som jobb. Fota familjer, barn och speciella stunder, och livnära mig på det. Det är, som jag skrivit tidigare, som att fånga minnen. 

Men även om jag gärna rafsar upp antingen mobilen eller kameran för att få en bild så kan jag i vissa fall faktiskt göra det motsatta. Sänka händerna och bara ta in ögonblicket och spara bilden jag ser, endast för mig själv, inom mig.