Publicerat: / Familjeliv
Från gårdagkvällen
Det är fantastiskt va mycket känslor en liten mini-människa kan skapa inom en. När man snosar ner näsan intill en liten bebisnacke är det obeskrivlogt vad som händer inom en.
Men nu på kvällen kom en mix av sånna känslor som får en lite ur balans. Walter och jag lekte. Jag gillar att busa med honom och brukar rusa fram och lufta upp honom och skutta iväg. Älskar att höra hans små glädje-tjut när vi leker. Men idag när vi var mitt i stojjet blir Öster uppspelt och kommer imellan och fäller mig i språnget. Vi ramlar, ett litet fall, men jag hade fortfarande Walter i min famn. Inga små huvuden mot golvet, inga bulor eller märken och bara någon minut efter sitter han och leker precis som vanligt. Men jag är omtumlad fortfarande, även om det gått några timmar. Tänk om jag hade skadat honom? Man har en ständig oro och jag försöker spara mig själv från att googla och söka om jag är nojjig för något. Ibland hjälper det att bara lyfta luren och slå föräldrarna en pling, de har ju trots allt fyra ungar som slagit i huvuden och brytit armar och haft blåmärkiga ben. Men va man vill ta allt ont i världen för sina små. Nu varvar jag ner med mintstänger och choklad, och skorpan ligger intill
