Publicerat: / En mammas tankar
Ge barnen regnbågen
Jag kom över en annan blogg där personen i fråga skriver att man ska klä barn som barn och i regnbågens alla färger. Att vi inte ska ge dem en gråakala. Ett sånt genus-inlägg som man snubblar över titt som tätt och där jag varje gång får en fåra i pannan.
För mig blir det bara enormt ytligt. Är vi vad vi klär oss? Och jag som ÄLSKAR grått, brunt och alla de där dova jordig färgerna - gör jag mitt barn en otjänst att klä honom så?
Jag har fått höra av andra föräldrar att Walter inte har mycket färg - ÄNDÅ är han den gladaste ungen jag någonsin träffat. Så vad får folk att tro att ett barn i rosa byxor och blå t-shirt är ett lyckligare barn än min son i brun cardigan och gråa tights?
För mig handlar det snarare om att SE på världen med färg, från alla vinklar som går och kanske ibland bara rätt upp och ner.
Jag själv var ett barn som jag nu i efterhand kan se inte blev behandlat på ett "typiskt" flickigt sätt. Men ingen gjorde en big deal av att jag gjorde mer grabbiga saker. Jag var j a g, tjejen som på klassfotot de tre sista åren i mellanstadiet var klädd i antingen fotbollströjor eller ishockeytröja. Jag dansade inte som de flesta tjejerna i klassen utan spelade alltid fotboll och jag umgicks lika mycket med killar som tjejer. Idag ska allt uppmärksammas och berömmas, du ska veta om du går emot strömmen. För vems skull? Ibland känns det som man är en "bättre" förälder om
man tydligt visar upp sina barns motsättningar mot normen. Som när sonen går i rosa byxor -" för han gillar minsann rosa".
Absolut, det klart pojkar gillar färg, glitter och sjungande is-prinsessor - men måste man göra en grej av det?
Är inte det i sig att skilja på kön? Att tydligt visa när någon väljer att göra något som inte förväntas av den?
Skulle Walter om några år vilja ha rosa på sig - fine! Men då vill jag att HAN vill, för jag själv kommer nog (tyvärr) inte köpa rosa kläder. Inte för att jag inte tycker det passar pojkar, jag äger nog inte ett rosa plagg själv ens, och där är orsaken. Jag kommer aldrig klä honom på ett sätt eller måla upp honom för andra föräldrar där jag som förälder ska visa att jag är för jämställdhet och genus. En färg tillhör inte ett kön utan alla och alla ska få stå på skolfotot i fyran och vara sig själv - oavsett om du är en flicka i Lazio-tröja eller en pojke med rosa byxor. Bara valet är eget och inte ditt för att visa vilken "fab" förälder du är.
Men till den dagen kommer då min son själv kan visa i vilka färger han vill bli klädd så får han nöja sig men sin mammas och pappas favoritfärger. Och vi är båda två - fast vi är av olika kön - väldigt förtjusta i just orange, brunt och grått
