Walter-mamman

Igår kväll låg Nicklas och jag och kollade på film när Walter somnat för natten. Plötsligt hörde vi ett ljud. Värmen har fyllt hela huset under dagen så fönstret stod på glänt och släppte in frisk kvällsluft - och det där ljudet. 

Vi pausade filmen och lyssnade, Nicklas sprang ut på balkongen och stod där någon minut. Vi var nästan helt säkra på att det var ett överfallslarm, ett billarm var det inte, det var något annat - och högt! Men vi blev oroliga om det nu stämde sig vara ett överfallslarm så även om klockan var strax innan midnatt tog han snabbt på sig, tog med sig hunden och åkte bort till badplatsen där ljudet kom ifrån. Han var borta i lite mer än en halvtimme och kom tillbaka utan att ha hittat någon - som tur var får man väl säga! 

Men det är verkligen en av de sidorna hos honom som jag älskar, att han utan att tveka hjälper andra människor. Han kan komma hem från jobbet och berätta att han plockat upp en gubbe vid vägkanten som fått punktering och kört hem honom. Han är alltid framme och hjälper till om någon fått problem med bilen utanför oss och har knuffat upp ett antal bilar fast i snövallar under vintrarna. Han får mig alltid att känna mig så trygg, och jag vet att Walter har en pappa som kommer skydda honom från allt han kan!