Publicerat: / Skogen
Där jag får vara jag
Jag orkade egentligen inte. Dagen har varit härlig men lång och intensiv och jag somnade till och med intill Walter när jag nattade honom vid halv sju. Men jag drog på mig en av Nicklas tröjor och tog på Öster kopplet och pallrade mig ut i kvällssolen. I samma stund som vi kom till den lilla gläntan kunde jag för allt i världen inte komma ihåg varför jag inte skulle vilja vara här?
Vissa älskar havet och det där lugnet ett kluckande vatten kan ge. Men jag, jag älskar tryggheten i att ha båda fötterna på jorden och vara där rötter växer djupt och mossa täcker marken. Där fåglarnas kvitter ekar och där grenar växer tätt. Där får jag vara precis som jag är och jag fylls med ett lugn. Det är faktiskt bland det bästa jag vet.
Solen har varit framme hela dagen så det var i varm, mjuk och hög mossa jag trampade omkring bland samtidigt som en skogsduva hördes på håll och Öster sprang vid min sida. Efter en trekvart började träden glesas ut och vi gick hemmåt igen. Med musik i lurarna kändes det som jag kunde flytta berg, tänk om man kunde spara den känslan på burk!
Postat av: Ida
❤️
Svar:
Linn
Postat av: Jossan
Låter helt magiskt! :)
Svar:
Linn
