Walter-mamman

Vi fick snart reda på att vi kommit in på vårt förstahandsval, trots det valde vi ändå att fråga om vi kunde besöka de olika ställerna för att jämföra och mer få en konkret känsla. Till min förvåning berättade förskolechefen att det inte är  vanligt att föräldrarna kommer och hälsar på innan barnen börjar, något både Nicklas och jag blev lite häpna över. För mig och Nicklas är det viktigt att vi vet var vi lämnar Walter, och eftersom jag själv aldrig gick på dagis vill jag se hur en dag för honom skulle vara på just den avdelningen vi hälsar på. 

När vi satte oss i bilen efter första besöket kände vi likadant, det kändes inte helt rätt. Bra personal såklart, men det var bara inte riktigt rätt där. Några dagar senare åkte Walter och jag till nästa medan Nicklas var på jobbet och hälsade på på den avdelning och förskola han fått ett erbjudande om plats. Och redan vid dörren fick jag en bra känsla i magen. Vi mötte upp en av fröknarna och hon visade runt och förklarade hur en dag hos dem ser ut. Hur det är upplagt på avdelningen, vissa rutiner och ditten och datten. 

Walter ville nästan omedelbart ner från min famn och började leka på en gång. Och min oro försvann, det vände nästan totalt och jag blev taggad när jag såg hur han på en gång kände sig lugn och trygg och lekte där på golvet. Efter ett samtal till Nicklas tog vi på vägen hem och stannade till och postade pappret där vi tackade ja till placeringen.  

I augusti börjar han sakta med aäkert sin inskolning och blir då en liten Myra