Walter-mamman

Idag är inte bara fredag den 13:e utan också dag fyra på raken som Walter inte ammat. Det är verkligen en fin gräns mellan när man "ska" och "inte ska" amma. När bebisen är nyfödd är det en fråga som kommer i olika utformningar och från de flesta håll:

- "Ammar du?" "Du försöker väl amma?" "Går det bra?" "Det är det bästa för ditt barn" 

Och plötsligt så kommer en osynlig gräns när barnet är några månader och frågorna får en helt annan attityd och det vänds istället till:

- "Ammar du?!" "Men du försöker väl sluta?!" "Är det verkligen det bästa för ditt barn?!" "Men han är ju stor?!" 

När kan man bara säga till folk att "mind your own f*cking business" ? 

Anledningen till att jag valt att sluta är för att Nicklas nu ska få en större roll i nattning. Det har varit betydligt enklare när jag nattat eftersom Walter fått amma under den tiden, även om Nicklas självklart kan få honom att somna med har det ju tagit lite längre tid. Sen känns det bra att sluta innan han börjar förskola och trots allt blir allt större. Jag personligen känner mig done, även om jag samtidigt kommer sakna det något enormt. För vilken fantastisk grej det är!  

Iallafall... Dagarna går bra eftersom vi håller igång och han gärna har sin nappflaska med vatten ständigt nära, det är kvällen med nattningen som varit det jobbiga. Igår var det två timmar med tårar. Inget hjälpte, jag bara försökte hålla lugnet och ge honom närhet, pussar och kramar och visa att jag finns där med precis samma trygghet oavsett. Det är kämpigt att se honom så ledsen, för han är - och har alltid varit, en väldigt glad kille. Han blir sällan ledsen och att veta att det är på grund av mig är tufft. Men igår somnade han tillslut helt färdig i mina armar. Idag gick det betydligt lättare - vi gick upp och la oss på vår säng och jag försöker bara göra det till en lugn stund för honom att få varva ner. Han gillar att bli klappad och kliad i håret och självklart fick han ligga så nära han ville. Han tittade på mig flera gånger och gav mig blickar men accepterade snabbt att det inte blev något idag heller. Kanske börjar han sakta med säkert förstå? 

Han ligger med sin hand på mig och snarkar lätt - inga tårar idag, han är fantastisk min pojke. 

Hur har det gått för er andra mammor när ni slutat amma?